sixbillionsouls

Sitter i min ensamhet samtidigt som det sakta sakta rinner ner tårar för mina kinder. Allt känns så konstigt, är förvirrad och vet inte vad jag ska göra längre. Det som jag en gång tyckte var det finaste i världen har ändrats på sig. Inget är fint, allt är bara rörigt och krångligt. Har alltid trott, och kommer alltid tro.. att om man älskar någon så gör man allt för den personen, oavsett vad. Han vill veta vad jag tänker, men om det ändå var så enkelt.
Stänger av telefonen, lägger undan den och stänger världen utanför. Jag vet inte vad som är värst, att förlora någon som man älskar, eller bli totalt sviken av någon man älskar. Har inte den orken att lägga ner tid och energi på något som aldrig, aldrig kommer ske!
Behöver någon att prata med, någon som kan komma med råd och tips! jag saknar dig pappa, kom hem!
Tar mig ut på en springtur och rensar tankarna, något som behövs innan man proppar i sig en fet hamburgare. Sköt om er kära läsare, puss. Ni är guldvärda!